Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LOVE lω3ve2, sbst.2, stundom LOV lω4v, sbst.6, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er, Visb. 2: 367 (c. 1600)); förr äv. LOGA, sbst.2, r. l. f.; best. -an; förr äv. LOG, sbst.3, l. LOGE, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. LO, sbst.7, r. l. m.; best. -n.
1) (numera knappast br.) om handens insida; äv. om björnens ram, labb (se LABB, sbst.1 1). Vp då reess den hwite Biörn och klapper honom (dvs. jägaren) medh sine loofwer. Visb. 2: 367 (c. 1600). Verelius 162 (1681). Sundén (1886). jfr HAND-LOV(E).
2) (numera föga br.) handled, handlove (se d. o. 2). Dähnert (1784). Dalin (1853). (Bonden, hos vilken inbrottet gjordes) låter svärdet falla ned öfver handen (på tjuven), så att den skars af vid lofven. Landsm. V. 6: 73 (1885). Östergren (1932).
Spalt L 1108 band 16, 1941