| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LOVLIG lå3vlig2, adj.1; adv. -A (†, OPetri Kr. 68 (c. 1540), MB 29: 2 (Lag 1734)), -EN (numera föga br., Dähnert (1784), De Geer Minn. 2: 154 (1892)), -T (Möller (1790) osv.).
icke förbjuden; som man har lov l. tillåtelse till, tillåten, tillåtlig; berättigad, rättmätig, legitim (se d. o. 3). Det är lovligt för ngn (arkaiserande äv. det är ngn lovligt) att osv. Lovliga yrken och stånd. G1R 1: 84 (1523). Her bliwer vel med tiiden om handlat huad loffligit eller oloffligith ær. Därs. 2: 86 (1525). Tich är icke loffligit ath haffua thin brodhers hustru. Mark. 6: 18 (NT 1526). Alt lofligit är intet altijd ährligit. Törning 6 (1677). Rörd på strålande panna / kysste han rodnande brud, det är lofligt för Bispen i Vexiö. Tegnér (WB) 9: 143 (1841). Mitt arbete är intet annat än ett spjut, som jag slungat mot de fiendtliga lederna, i krigarens lofliga uppsåt att såra och döda. Rydberg Ath. V (1859). Nilsson FestdVard. 174 (1925). — särsk.
a) i sådana uttr. som (vara) mer än lovligt dum, enkel o. d., (vara) dummare osv. än vad man utan anmärkning kan finna sig i, (vara) ovanligt dum osv. I sanning, författaren skulle varit mer än lofligt enfaldig, om han (osv.). 2SAH 34: 216 (1861). BonnierLittH 4: 165 (1930). jfr: Många, förmärker jag, finna min udd mer hvass i Satyren / Än det är lofligt. Adlerbeth HorSat. 42 (1814).
b) jäg. dels om tid: under vilken ett visst villebråd får jagas; dels om villebråd: som får jagas (under viss tid). Fasanerna bli snart lovliga. JägarekongrSthm 1897, s. 46. På lovlig tid. Engström 12Bok 112 (1919).
Spalt L 1111 band 16, 1941