Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUBBIG l. LUBBOT, adj.
Ordformer
(-ig 1698—c. 1755. -og 1740. -ot c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. lubbig, tjock, klumpig; jfr ä. d. lubbet, dan. o. nor. dial. lubben; till LUBB, sbst.2]
(†) tjock, klumpig; om träd äv.: lummig. Tall och lubbig Eek. Dahlstierna (SVS) 67 (1698). Schultze Ordb. 2860 (c. 1755).

 

Spalt L 1114 band 16, 1941

Webbansvarig