Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUCK-, adv.
Etymologi
[sv. dial. (Västmanl., Finl.) luck-; jfr sv. dial. lucka, lacka; av ovisst urspr.]
(i Finl.) ss. första led i ssgr, förstärkande till adj. med bet.: våt l. blöt o. d., lung-. FoU 15: 58 (1902). —
Ssgr (i Finl.): LUCK-LUNGANDE, adv. genom-, lung-. ”Lucklungande” våt. TurForskn. 3: 187 (1918). —
-VÅT. Bergroth FinlSv. 333 (1917).

 

Spalt L 1117 band 16, 1941

Webbansvarig