Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LULL lul4, adv.
Etymologi
[trol. till LULLA, v.1 1, o. eg. avseende barnets mer l. mindre ostadiga jämviktsläge (”vaggande”) vid försök att stå (l. sitta upprätt) utan stöd]
(vard.) i uttr. stå (stundom sitta) lull, eg. om barn: stå (l. sitta upprätt) utan stöd, stå för sig själv; äv. bildl. l. oeg. l. i utvidgad anv. SvLitTidn. 1816, sp. 416. Wester Reymont Bönd. 1: 267 (1920: satt lull). Ett fult hus, högt och smalt och rangligt, så att det knappt kan stå lull. Carlsson Dagsv. 113 (1927).

 

Spalt L 1178 band 16, 1941

Webbansvarig