| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LULLULL lul3~lul2, äv. 04 (-úll o. lùllúll Dalin), n. (SthmFig. 1847, s. 358, osv.) l. r. (SöndN 1862, nr 1, s. 4, NDA(A) 1931, nr 148, s. 3); best. -et resp. -en, äv. -n; äv. LULL lul4, sbst.5 n.; best. -et.
sbst. till LULL, interj.2
1) motsv. LULL, interj.2 1; eg. om föremål (leksak) som lyser i ögonen på barn; vanl. bildl.: grannlåt, glitter; bjäfs; särsk. (vard. o. skämts.) om ordensdekoration(er). AB 1838, nr 111, s. 1. Ordnar och dylikt lull-lull. SöndN 1862, nr 33, s. 1. Lull / och grannlåt. Jensen FjStig 26 (1893). DN(A) 1933, nr 6, s. 1.
2) (†) motsv. LULL, interj.2 2: ngt som smakar godt, ”namnam”. (Kringlorna) voro alla / Hvad man plär kalla / Lullull. Filikromen 8: 12 (1857).
Spalt L 1181 band 16, 1941