Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUMMER lum4er, adj. lumra; lumrare. adv. LUMMERT.
Etymologi
[sv. dial. lummert, adj. n., tryckande varmt, kvavt; jfr dan. o. nor. lummer, ävensom sv. dial. lomt, adj. n., kvalmigt, nor. lum, ljum; trol. besläktat med LJUM, adj.2]
(i södra Sv., starkt bygdemålsfärgat) kvav, tung, tryckande; äv. bildl. Strindberg Folkung. 115 (1899). Natten är mig lummer af våda. Österling Bäckah. 21 (1909).

 

Spalt L 1184 band 16, 1941

Webbansvarig