Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUMMIG lum3ig2, adj.2 -are. adv. -T.
Etymologi
[sannol. samma ord som LUMMIG, adj.1; jfr med liknande bet.-utveckling LURVIG (se d. o. 3 c)]
(i vissa trakter, vard. o. skämts.) lätt omtöcknad (av starka drycker); ”dragen”, ”påstruken”. Siwertz JoDr. 57 (1928). En dag kom gubben upp på däck, lätt lummig. SvD(A) 1935, nr 188, s. 6. Fursten .. drack några bägare, vart lummig och (osv.). GHT 1937, nr 5, s. 9.

 

Spalt L 1184 band 16, 1941

Webbansvarig