Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUMRA, r. l. f.; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. lumra, tuva på skogs- l. ängsmark; besläktat med LUMMIG, adj.1]
(†) tuva i mosse l. myr. De höga och täta lumror der (dvs. i mossen) voro. Brauner Åker 107 (1752). Gadd Landtsk. 1: 263 (1773).

 

Spalt L 1190 band 16, 1941

Webbansvarig