Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUNKEN, adj. -ket.
Etymologi
[sv. dial. lunken, ljum; jfr dan. o. nor. lunken; till stammen i LUNKA, v.2]
(†) svagt varm, ljum. Lunket vatten. Grimberg SvFolk. 1: 599 (1913; i handl. fr. ä. tid). — särsk. bildl., om person: liknöjd, likgiltig, ljum. BL 16: 254 (cit. fr. 1693).
Avledn.: LUNKENHET, r. l. f. (†) kallsinnighet; jfr LUNKEN slutet. Wallenberg (SVS) 1: 41 (c. 1765).

 

Spalt L 1202 band 16, 1941

Webbansvarig