Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUNNE lun3e2, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar; förr äv. LUN, sbst.2, l. LUNN, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -er (Dalin (1853)).
Ordformer
(lun 1843—1889. lunn 1889. lunne 1822 (: Lunnen, sg. best.), 1911 osv.)
Etymologi
[liksom d. lunde av nor. lunde, motsv. isl. lundi; sannol. sammanhörande med nyisl. lundir, pl., vita strimmor i ansiktet, i sht längs näsan, eg. identiskt med isl. lund, de ljusa musklerna vid njurarna]
fågeln Fratercula arctica (Lin.), lunnefågel, vars näbb är försedd med tvärsgående strimmor; jfr LUNDA. Zetterstedt SvLappm. 2: 101 (1822). Klinckowström BlVulk. 1: 50 (1911).
Ssgr: LUNNE-FÅGEL. fågeln Fratercula arctica (Lin.), grönländsk papegoja; äv. allmännare, om fågel tillhörande släktet Fratercula Briss. Zetterstedt SvLappm. 2: 101 (1822). Ericson Fågelkås. 1: 173 (1906). NDA(A) 1933, nr 244, s. 5.
Ssg: lunnefågel(s)-släkte(t). zool. fågelsläktet Fratercula Briss. Nilsson Fauna II. 2. 1: 411 (1828). —
-SLÄKTE(T). zool. lunnefågelsläkte(t). NF (1886).

 

Spalt L 1203 band 16, 1941

Webbansvarig