Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUNSA lun3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (†, Adlerbeth FörslSAOB (1798)).
Ordformer
(lunsa 1741 osv. luntza 1730)
Etymologi
[avledn. av LUNS, sbst.1]
(vard., mindre br.) gå l. springa l. röra sig klumpigt l. tungt l. långsamt; jfr LUFSA; förr äv.: gå o. driva. Ullenius Röthm. § 51 (1730). En tjock qvinsperson lunsade oss nigande till mötes. Atterbom Minn. 229 (1817). Cannelin (1921).
Särsk. förb. (vard., mindre br.): LUNSA EFTER10 32, äv. 40. Topelius Vint. III. 1: 205 (c. 1865, 1896). —
LUNSA UT10 4. Benedictsson Ber. 168 (1885).

 

Spalt L 1204 band 16, 1941

Webbansvarig