Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LURA lɯ3ra2, v.4 -ade.
Etymologi
[sv. dial. lura, lora, flamma upp, brinna friskt; möjl. av ä. nt. lodern, flamma upp, eg.: växa upp]
1) (†) brinna; i förb. lura an, lura av (se särsk. förb.).
2) (i vissa trakter) om födoämne, särsk. fisk: stekas på halster l. glöd; äv. tr.: steka (fisk o. d.) på halster l. glöd, halstra. Präktiga harrar .. (lågo) på glöden och ”lurade”. Hemberg ObanStig. 132 (1896). Lurad sill. Sjöberg Kvart. 444 (1924).
Särsk. förb. (till 1, †): LURA AN. antändas, fatta eld. Weste (1807; fam.). —
LURA AV. brinna upp. Weste (1807; fam.).

 

Spalt L 1216 band 16, 1941

Webbansvarig