Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LURENDREJARE lɯ3ren~dräj2are, förr äv. LURENDRÄGARE, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(-drejare (-drey-) 1715 osv. -drägare 1658—1872. -dräjare 1776—1890)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. lurendrejer; av nt. lurrendreier l. holl. lorrendraaier; till LURENDREJA]
(företrädesvis i fråga om ä. förh.) person som bedriver smuggling, smugglare. HSH 6: 167 (1658). SvD(A) 1934, nr 38, s. 14. — särsk. (†) i utvidgad anv., om fartyg som användes vid smuggling. HC12H 4: 234 (1715).
Ssgr (företrädesvis i fråga om ä. förh.): LURENDREJAR- l. -DREJARE-BROTT. (†) smuggleriförseelse. Nehrman JurCr. 41 (1756). —
-FARTYG. Björkegren 1577 (1786). Björkman (1889). —
-GODS. smuggelgods. Sahlstedt SagTupp. 14 (1758). Widegren (1788). —
-NÄSTE. om boningsort l. tillhåll för smugglare. Strindberg Inf. 115 (1897). —
-VARA, r. l. f. i sht i pl.; jfr -GODS. Chydenius 24 (1765). Scholander 3: 120 (1864).
Avledn.: LURENDREJARINNA, f. (tillf.) kvinnlig smugglare. SvT 1852, nr 166, s. 1.

 

Spalt L 1217 band 16, 1941

Webbansvarig