Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LURJUS, m.; best. -en; pl. lurjusar (FoU 15: 58 (1902)).
Ordformer
(lurius 1735. lurjus 1856 osv.)
Etymologi
[av fin. lurjus]
(numera bl. i Finl., knappast br.) kanalje, slyngel; drummel; tölp. Tersmeden Mem. 2: 142 (1735). FinT 1912, 1: 373 (c. 1903).

 

Spalt L 1218 band 16, 1941

Webbansvarig