Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LURVER lur4ver, i bet. 1 m., i bet. 2 m. l. r.; best. -n; pl. lurvar; l. (i Finl.) LORV, sbst.2, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(lorv (i bet. 1) c. 1850—1917. lurver (i bet. 2) 1913)
Etymologi
[sv. dial. lurv, lorv, person med lurvigt hår, tölp, slusk; jfr nor. lurv, trasigt klädd person, stackare; till stammen i LURV]
1) (i Finl., vard.) om person: slarver, tölp. FinKyrkohSP 5: 54 (cit. fr. c. 1850). Bergroth FinlSv. 298 (1917).
2) (mindre br.) om djur med lurvigt hår, lurvig best. Koch Timmerd. 19 (1913; om björn).
Avledn.: LORVA, f. [sv. dial. lorva] (†) till 1: osnygg l. vårdslös kvinna. Torfwa giffter Lorfwa (dvs. en osnygg l. vårdslös kvinna blir gift, om hon äger jord l. dyl.). Grubb 813 (1665).

 

Spalt L 1220 band 16, 1941

Webbansvarig