Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUTERAN lut1era4n, äv. lɯ1t-, m.||ig.; best. -en, vard. (utom i Södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(ofta skrivet luth-. lut(h)eran 1674 osv. luthran 1797 (i vers). lutteran 1789)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. lutheraner; av t. lutheraner, bildat till namnet på den tyske kyrkoreformatorn M. Luther († 1546)]
anhängare av Luther, person som bekänner sig till den luterska läran, medlem av den luterska kyrkan, lutersk protestant. En god, nitisk luteran. Kankel Hemmersam 85 (1674). Holmquist Kyrkoh. 2: 288 (1927). — jfr GAMMAL-, NY-LUTERAN.
Avledn.: LUTERANISM, r. l. m. om den luterska riktningen inom protestantismen. Weste (1807). SvD(A) 1930, nr 260, s. 24. jfr NY-LUTERANISM. —
LUTERANSK, adj. (†) lutersk. Lönnrot SvSkr. 2: 81 (1828).

 

Spalt L 1252 band 16, 1941

Webbansvarig