Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LY ly4, sbst.1; best. -et l. -t; pl. (föga br.) -n ((†) -en Linné).
Etymologi
[fsv. ly, lä, skydd, lugn; jfr sv. dial. ly, löi (Gotl.), lugn, skydd, d. ly, skydd, skyddad plats, nor. ly, skydd (mot väder o. vind), beskydd, säkerhet; sidoform till LÄ, eg. vbalsbst. till ett av LÄ (av ett urnord. hleṷa-) avledt urnord. hleṷi̯an-, som föreligger i isl. hlýia, skydda, o. ligger till grund för LYA, sbst.1; besläktat med LJUM, adj.2, o. LY, adj.]
(numera i sht dels bygdemålsfärgat, dels i högre stil) skydd (i sht mot rägn l. storm); tillhåll, tillflykt(sort); förr äv. allmännare, om (primitiv) bostad; äv. bildl. Koma (lappar till bröllopet) ifrån andra byar och lyen .., koxa (de) genom dören och holet (i kåtan). Linné Skr. 5: 161 (1732). Här störtar regnet ned … Men det känns skönt att vara i ly inom fyra väggar då. FLimnell (1886) hos Dahlgren Lyr. 134. (Han) bad om ly över natten. Christiansson Leacock KonstRom. 171 (1914). (Idépolitiken) har fått söka sig ly i tänkarnas konstruktioner. GHT 1918, nr 249, s. 10. — jfr HUS-LY.

 

Spalt L 1261 band 16, 1941

Webbansvarig