Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LYCKÖNSKNING lyk3~ön2skniŋ, stundom lykön4skniŋ (ly`ckönskning (äfv. ö´) Weste), r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) eg.: tillönskan om lycka o. välgång; gratulation; förr äv. konkret: lyckönskningsskrift. Hjärtliga lyckönskningar på högtidsdagen! Sända ngn lyckönskningar till födelsedagen, bröllopet; förr äv. i sådana uttr. som göra ngn en lyckönskning, avlägga lyckönskningar hos ngn; förr äv. i uttr. dricka ngns lyckönskning, dricka ngns skål för att lyckönska honom. HSH 3: 105 (1581). Schroderus Os. 1: 690 (1635: gör). När wår lyckönskningh och wällkomma öf(ve)r måltijdhen drucken blef. VDAkt. 1684, nr 217. Dalin Vitt. II. 4: 1 (1767; konkret). Lyckönskningar för Germanici hämnande skulle afläggas hos Tiberius och Augusta. Kolmodin TacAnn. 1: 216 (1833). Jag (blev) mottagen af mina vänner med de hjärtligaste lyckönskningar till min förlofning. De Geer Minn. 1: 117 (1892). Nilsson FestdVard. 192 (1925).
2) (†) bifallsyttring, bifallsrop; bifall. (Konrad II) blef .. medh stoor glädie och lyckönskning vthaf Menigheten vthropat för en Keyser. Schroderus Sleid. 149 (1610). Dens. Os. 1: 263 (1635; lat. orig.: acclamationibus). Linc. (1640; under acclamatio).
-KOMPLIMANG. (†) artig hälsning innehållande en lyckönskan. SvPrästProt. 1: 183 (1720). PT 1791, nr 42, s. 2. —
-VISIT. Verd. 1892, s. 39.
Spalt L 1286 band 16, 1941