Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LYRA ly3ra2, sbst.5, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[efter motsv. uttr. i slangspr.]
(i sht i vissa trakter, starkt vard.) i uttr. vara på lyran, vara berusad; ta sig en lyra, ta sig ett rus, supa sig full. Fröding ESkr. 2: 98 (1893). Essén Brilj. 211 (1918).

 

Spalt L 1328 band 16, 1941

Webbansvarig