| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LYRA, sbst.6, r. l. f.
(†) i uttr. taga lyra o. d., taga skada; lida förlust; råka illa ut. (Det antages, att) dhe (dvs. tvenne ryttmästare) säkert taget lyra / Och såledz kommit om uppå den wägen långa. KKD 5: 380 (c. 1711). Han tog lyra på den handlen. Adlerbeth FörslSAOB (1798; ”trivialt”). Weste (1807).
Spalt L 1328 band 16, 1941