Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LYSN l. LYSEN, sbst.
Ordformer
(lysen 1689 (: äre-lysen). lysn 1644—1668)
Etymologi
[jfr fsv. lysn, f., kungörande, sv. dial. lyssn, lyssne, m., (norr)sken; vbalsbst. till LYSA, v.2, l. LYSNA, v.1; jfr LYSNA, sbst.]
(†)
1) ljussken; i ssgn ÄRE-LYSEN.
2) upplysning, ledning. Stiernhielm Jub. 86 (1644, 1668). Det andlige Liuset, / Ded som Osz Skaparen i wårt bröst, hafwer eldat och vptändt, / Til wår Salighetz’ Lysn, och Ledsn. Dens. Herc. 375 (1658, 1668).

 

Spalt L 1345 band 16, 1941

Webbansvarig