| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LYSSNA lys3na2, v.2, förr äv. LYSTNA, v.1 -ade. vbalsbst. LYSSNAD (se avledn.), -AN (se avledn.), -ANDE, -ING (i sht i fackspr., Flintberg Lagf. 5: 899 (1803), SvD(B) 1926, nr 73, s. 7 (i fråga om radio)); -ARE, -ARINNA o. -ERSKA, se avledn.
1) anstränga sin hörsel (o. iakttaga fullständig stillhet l. tystnad) för att (om möjligt) höra ngt svagt l. avlägset ljud. Lyssna efter ngt. När .. een står och lysnar skal en höra huru det tjuter på siön af thet at ijsen brakar. Bureus Suml. 61 (c. 1600). Han tycktes lyssna, vänta, ängsligt bida, / Och ofta var hans blick på dörren fäst. Runeberg 2: 111 (1846). (Tummetott) skulle .. hålla öronen spända för att lyssna efter de stora ugglorna. Lagerlöf Holg. 1: 61 (1906). — särsk.
a) oeg., om radiostation. Radiostationerna i Nordnorge .. lyssna efter signaler från Latham. SocDem(A) 1928, nr 168, s. 12; jfr 2.
b) bildl. Biskopen (skall) medh Capitlet .. uppå en sådana försambling (som visiterats) itt wakande öga bära, lysnandes effter hwadh som görs eller försumes. KOF II. 2: 315 (c. 1655). Den hängifna lyssnande blicken ur den döfves ögon. Bååth-Holmberg Spillr. 130 (1894).
2) höra (på ngt), i sht med uppmärksamhet l. intresse; äv. abs.: vara sysselsatt med att (oavbrutet) höra på ngt. Lyssna på l. till, ngn gg åt ngn l. ngt, äv. (i vitter stil) med obj. Lyssna endast med ett öra. Gyllenborg Vill. 9 (1721). Gyllenborg Skald. 27 (1798; med obj.). Jag ser en Syn, / (O lyssnen till orden!). Tegnér (WB) 2: 67 (1811). Franzén Minnest. 1: 242 (1818: åt). Man tröttnar att lyssna på sådant! Fröding Guit. 6 (1891). Genom nedtryckning av knappen (på telefonapparaten) .. då man lyssnar, blir ljudet .. tydligare och starkare än eljest. RTKatal. 1924, IV. 1: XIII. Djurgårdsfolket kände honom och lyssnade gärna till hans predikan i kyrkan vid slätten. SvD(A) 1933, nr 350, s. 9. — jfr AVLYSSNA. — särsk.
a) med. undersöka inre organ medelst lyssnande (gm stetoskop). Petersson FysUnders. 10 (1908). Lyssna på lungorna. Westergren LungSj. 27 (1932).
b) gm radioapparat uppfånga radioutsändning; höra på radioutsändning. Glöm icke att Ni har grannar, som vilja lyssna i fred. Radiopr. 1926, nr 3, s. 6. En person, som på torsdagskvällen lyssnade på Stockholmsprogrammet över Karlsborgs nya rundradio. SvD(B) 1926, nr 112, s. 8.
c) [jfr t. auf einen namen hören] (†) i uttr. lyssna till (det l. det) namnet, lystra till l. lyda (det l. det) namnet; heta. Vid pallen sågs en flicka leka / Lyssnande ibland till namnet Ninna. Wennerberg 1: 116 (1881). Han lyssnar till namnet Meyer. Klint (1906).
d) bildl. Atterbom Lyr. 3: 22 (1812). Den skald till hvars älskliga toner svenska folket suttit lyssnande. Strindberg NRik. 94 (1882). (Lindblads, Josephsons o. Geijers sång) kräfver mer af hjertats lyssnande än man vanligen för med sig i en konsert-salong. Ödman Hemma 243 (1883, 1896).
3) i smyg söka få höra (ngt som icke är avsett för ens öron). Stå inte där och lyssna! SvNitet 1738, nr 8, s. 2. Att lyssna vid dörren visar brist på uppfostran. Syr. 21: 24 (Apokr. 1921). Lyssning på samtal är en dödssynd (för en telefonist). Upsala(A) 1924, nr 109, s. 11. — jfr TJUV-LYSSNA.
4) (i sht i vitter stil) skänka välvillig uppmärksamhet (åt ett råd, en uppmaning, varning, en anhållan, bön o. dyl.) o. rätta sitt handlingssätt därefter. Granberg Dram. 257 (1811). (Hon var) ingalunda .. sinnad att lyssna till de giftermålsanbud, som från flera håll tidigt gjordes. Tegnér Armfelt 1: 164 (1883). (Jag) beslöt att genast lyssna till min hustrus önskan. Hillman SpNov. 195 (1896). Lyssna, o Herre, till mina böners ljud. Psalt. 140: 7 (Bib. 1917). — särsk. bildl. Lyssna till förnuftets röst. (De självständiga diktare som) ej lyssnat till andra ingifvelser, än tidehvarfvets och sitt eget snilles. Tegnér (WB) 4: 114 (1824). Ju mer vi lyssna till .. (psykologiens) erfarenhet, dess mer skall vår uppfostran bli naturenlig. Larsson Kunsk. 3 (1909).
LYSSNA SIG FÖRE. (†) till 1, urspr.: gm lyssnande söka utröna (ngt); höra sig för (om ngt). Sahlstedt (1773). Adlerbeth FörslSAOB (1798). —
LYSSNA TILL10 4.
1) (föga br.) till 1: börja att lyssna; lyssna särskilt uppmärksamt. Verelius Gothr. 3 (1664). Afzelius Sag. VIII. 1: 130 (1856).
2) refl., till 1, 2, 3: gm lyssnande få reda på (ngt). Tholander Ordl. (c. 1875). Mera kunde Tekla inte lyssna sig till. Strindberg SvÖ 3: 201 (1890). —
LYSSNA UT10 4. till 1, 2: gm lyssnande få höra l. utröna (ngt). Törneros Brev 1: 350 (1826; uppl. 1925). Norlind Hell 2: 124 (1913). bildl. Vill man lyssna ut människonaturen måste man kunna glömma att iakttaga. Larsson Kunsk. 36 (1909). jfr UTLYSSNA. —
LYSSNA ÅT. (†)
B: (2) LYSSNINGS-TECKEN. (tillf.) tecken som göres för att ngn skall lyssna; bildl. SvLittFT 1834, sp. 303.
LYSSNAN, r. (i vitter stil) till 1, 2: lyssnande. Ekelund Dithyr. 19 (1906). Ossiannilsson Hem. 125 (1915). —
LYSSNARE, m.||ig. till 1, 2, 3: person som lyssnar (på ngt). Wikforss 2: 31 (1804). (Han) kastade en blick bakom sig, som om han varit rädd för lyssnare. Siwertz JoDr. 392 (1928); jfr LYSSNA, v.2 3. särsk. om lyssnare på radioutsändning, radiolyssnare. Ärade lyssnare! (ofta ingress till radioföredrag). RadioAm. 1925, s. 5. jfr KRISTALL-, RADIO-LYSSNARE.
Ssgr: lyssnar(e)-apparat. mil. akustiskt instrument för fastställande av läget av undervattensbåt, mingång, flygplan o. d. VFl. 1919, s. 91.
-grupp. särsk. till lyssnare slutet: grupp av radiolyssnare som under form av studiecirkel gemensamt åhöra o. diskutera radioutsändningar. RöstRadio 1931, Höst. s. 3.
-post. mil. framskjuten post som har att så tidigt som möjligt fastställa fientlig framryckning o. d.; äv. om ställe där dylik post är placerad. Cederschiöld Väntan 94 (1915). särsk. bildl. Siwertz Sel. 1: 190 (1920). —
LYSSNERSKA, f. till 1, 2, 3: kvinna som lyssnar. Dalin FrSvLex. 1: 373 (1842). Han ägde i dig en eftertänksam och tacksam liten lyssnerska. Reuter 2: 150 (1922).
Spalt L 1348 band 16, 1941