Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LYSTNAD lys3tnad2, sbst.2, r. l. m. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. lystnan; pl. (†) -er (Nicander SalOrdspr. B 2 b (1760), FoU 21: 210 (1884)); förr äv. LYSTNA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(lyst- 1674 osv. löst- 17111712. -na 16841751. -nad 1674 osv. -nan, sg. best. 17121866)
Etymologi
[avledn. av LYSTEN. Formen lystnad är en skriftspråklig ombildning av lystna; jfr t. ex. LEDSNAD (ledsna), LYDNAD (lydna)]
1) motsv. LYSTEN 1: (stark) lust l. (starkt) begär (efter ngt); numera i sht om ihållande l. starkt pockande begär, förr i ngt vidsträcktare anv. Lystnad efter, förr äv. l. till ngt. Aurivillius Gr. 25 (1684). General Gouverneuren .. bekom ordres .. mig all lystnad på vidare frihet och undanflyckt at betaga. KKD 8: 132 (1734). Lystnaden til Krig .. var nu afkyld hos Turckarna i gemen. Nordberg C12 2: 272 (1740). Then skadeliga lystnad .. (gymnasisterna) gemenligen hysa, at, i otid .., begifva sig til Universitetet. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. A 4 b. Han har alltid varit en fuskare till skribent, så att jag ingen lystnad känt att läsa honom. Almqvist Hind. 275 (1833). Ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun. Psalt. 78: 30 (öv. 1888). Människors lystnad efter tarvliga nöjen. Hedén VSkr. 3: 80 (1921). — jfr BRAGD-, GRÄL-, HÄMND-, HÄRSK-, KRIGS-, NÖJES-, PRAKT-, REGERINGS-, ROV-, SENSATIONS-, TRÄT-, VINNINGS-, ÄRE-LYSTNAD m. fl. — särsk.
a) (†) motsv. LYSTEN 1 a; = KVINNO-LUST; jfr LUST 1 c. Lind (1749). Collin Ordl. (1847).
b) motsv. LYSTEN 1 b; om starkt sexuell(t) l. erotisk(t) begär l. åtrå; liderlighet. Knöppel Mannsschol. 42 (1741). Om han uti sin kärleksbrand, / Vil på din mun sin lystnad släcka; / Må då en blick hans fruktan väcka! Lenngren (SVS) 2: 9 (1781). Fröding NDikt. 74 (1894). Henrik (VIII av Engl.) var med all sin erotiska lystnad ingalunda utan sentimentalitet. Grimberg VärldH 8: 482 (1938).
2) (†) vad som lyster ngn, behag (se d. o. I 5); äv.: välbehag, lust. Mäd dig (dvs. kärleken) är alt i liuflig lystnad, / Frögdsamligt, täckt ock som nyfödt. Columbus BiblW E 1 a (1674). Skall han ändra sina lagar, / At vår dagar / Måge til vår lystnad gå? Nordenflycht QT 1744, s. 34. Skattlägga .. (hemmanet) efter egen lystnad. Botin Hem. 2: 159 (1756).
3) (numera knappast br.) i uttr. få sin lystnad, få sitt lystmäte; äv. bildl. Af detta myckna alt (dvs. av frukterna), sin lystna de nu fingo, / Ty åto de sig mätt’. Hesselius Zaletta 22 (1740). Tills våra fiender ha fått sin lystnad / af prat och skvaller. VLitt. 3: 443 (1902).

 

Spalt L 1356 band 16, 1941

Webbansvarig