Publicerad 1942 Lämna synpunkter -LÄND ~län2d l. -LÄNDT ~län2t, p. adj.2 Etymologi [till LÄND, sbst.2] ss. senare ssgsled: som har så l. så beskaffad(e) länd(er); jfr STUP-, TOPP-LÄND(T), ävensom DUBBEL-, HÖG-, KLOV-, KO-LÄNDT. Spalt L 1634 band 16, 1942 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se