Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÖDDRA löd3ra2 l. LÖDRA lø3dra2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; l. LÖDDER löd4er, sbst.2, r. l. m.; best. -n; förr äv. LÖJA, sbst.1, f.; pl. -or.
Ordformer
(lödder 1866—1920. löddra 1798—1932. lödra 1730—1932. löija 1545. Anm. Inom örlogsflottan användes alltid formen löddra (lödra), inom handelsflottan vanl. formen lödder. I pl. användes alltid formen löd(d)-ror)
Etymologi
[sv. dial. (Gotl.) låida, låidra, ring i storseglet som löper längs masten; jfr d. løjert, d. dial. (Bornh.) loia, nor. løiert; möjl. försvenskning i anslutning till LÖDDER, sbst.1, av holl. leuver (leeuwer, lover); ringen har liknats vid en bubbla på såplut]
sjöt. ring (öga) av tågvirke (med l. utan isittande kaus), anbragt i kanten av segel o. tjänande till fäste vid seglets hanterande; äv. (i ssgn JÄRN-LÖDDRA, -LÖDDER l. elliptiskt härför) om ring av järn som är anbragt inuti tågringen. SkeppsgR 1545. Lödrorne giöres gemenligen af samma slag som Segel-Lijken äro. Rajalin Skiepzb. 190 (1730). Hornborg Segelsjöf. 61 (1923). — jfr BOLIN-, FALL-, HALS-, JÄRN-, NOCK-, REV-LÖD(D)RA, BOLIN-, JÄRN-LÖDDER.
Ssg: LÖD(D)RE-HÅL. sjöt. i segel: hål vari löddra är fäst. Frick o. Trolle 101 (1872).

 

Spalt L 1809 band 16, 1942

Webbansvarig