Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÖDJA löd3ja2 l. lø3dja2, sbst.4, förr äv. LYDJA l. LYA, sbst.2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(lodja (-ia) 1549—1907 (om förh. vid 1500-talets midt). lodie 1555. lya 1743—1925 (om förh. vid 1800-talets midt). lydje (-ie) 1549—1757. lydja (-ia) 1556—1934. löddja 1889—1891. lödie 1595. lödÿa 1581—1708. lödja (-ia) 1690 osv.)
Etymologi
[sv. dial. lödja, lydja, lya, vbalsbst. till LÖDJA, v.2]
(numera bl. i vissa trakter) om ull som fåret har burit under vintern o. som faller av på våren l. sommaren l. som avklippes (l. avplockas) på våren, vårull; sämre ull. GripshR 1549. Midsommars tiden tå lyar man .. (fåren), och hämtar hopa lyan. Dahlman Reddej. 73 (1743). Sylwan Ryor 58 (1934). — jfr FÅRE-, GETE-, VÅR-LÖDJA. — särsk.
a) (†) allmännare, om hårbeklädnad över huvud taget på djur l. växt. Schroderus Comenius 203 (1639; på räven). Rudbeck Atl. 3: 199 (1698; på frukt av viss palm).
b) (†) bildl., i uttr. klippa lödjan av ngn, ”plocka” ngn på pänningar. Dalin Arg. 2: 44 (1734, 1754).
Ssgr (numera bl. tillf. i vissa trakter): LÖDJE-GARN. spunnet av ”lödja”. GripshR 1595, s. 139. —
-TÄCKE. tillvärkat av ”lödja”. BoupptToftnäs 1723.

 

Spalt L 1812 band 16, 1942

Webbansvarig