| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
LÖGA lø3ga2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, samt, i vitter stil, ngt arkaiserande) bada (se d. o. 1).
a) tr.: bada (ngn); två; tvätta. UpplDomb. 3: 163 (1599). Ångerm. qinnor löga mest sijn barn 2 resor om daghen. Bureus Suml. 23 (c. 1600; rättat efter hskr.). Fernow Värmel. 255 (1773). (De) fingo .. löga sina kroppar i Kattegatts vågor. Swahn MinnSekr. 308 (1942). särsk.
α) med avs. på djur: låta (djur) bada i öppet vatten. Löga hästarna. Möller 2: 880 (1785). Sundelius NorrköpMinne 537 (1798).
β) med avs. på orenlighet o. d.: bortskölja (ngt från ngn) gm badande. Där får du löga i kylig våg / allt dam från mattade vingen. Fredin Dan. 153 (1883).
b) refl., ngn gg intr.: bada, i sht i öppet vatten; två sig; tvätta sig. Widh Troya är een Rosenlundh, / .. Ther pläge the Gudhinnor .. / At löga sigh .. / Medh twättande. Messenius Disa 32 (1611). Jag var d. 29 om morgonen at löga å vanligt badställe. Agrell Maroco 1: 624 (1791, 1796). DN 12/7 1931, Söndagsbil. s. 3. särsk. (numera knappast br.) ss. vbalsbst. -ning, bad. VetAH 1819, s. 214. Af våda omkommen vid en lögning. Ingelman 253 (1827, 1843). Björkman Gård 98 (1918).
2) (i sht i vitter stil, ngt arkaiserande) i bildl. l. oeg. anv. av 1.
a) tr.: två, bada (ngn l. ngt); äv.: fukta; äv. med objektet åtföljt av predikativ bestämning. Rydberg Faust 248 (1878). Han önskar löga sin själ fri från allt orent. Simonsson Stagnelius 6 (1909). Nu ska man få löga sin själ i en kärlekssorg som .. är värdig sin musikaliska ram. SvD(A) 1933, nr 293, s. 10. särsk.
α) om vatten o. d.: skölja (en strand o. d.). Elfven, som lögar / De tusenåriga ättehögar / I Manhems bygd. Wallin Vitt. 1: 203 (1810). De grunda böljor löga / halffördolda skär i mängd. Sturzen-Becker 6: 140 (1868).
β) ymnigt fukta (ngt) med sina tårar; äv. med saksubj., om tårar: fukta (ngt). Kolmodin QvSp. 2: 144 (1750). Ömma tårars flod / Begynte kindens rosor löga. Stagnelius (SVS) 3: 275 (c. 1815). Äntligen kom .. tårebadet. Hon var icke ensam om att löga ögonen. Bergman JoH 197 (1926).
γ) låta (ngt) bestrålas av ljus; särsk. med predikativ bestämning. Han mäktar att min lefnadsfröjd beskära / ett solljus, i hvars glans den lögas ren. Söderberg Dikt. 93 (1901; i bild).
b) refl., ngn gg intr.: bada; ss. refl. äv. med predikativ bestämning. Hon suckar mycket diupt, hon lögar sig i gråt. Kolmodin QvSp. 2: 103 (1750). (Jag vill) Löga mig sund i din svala dagg. Rydberg Faust 16 (1876). Till marken sträckta krakar i röda blodet löga, / Oppristade eländigt för hornets skarpa knif. Josephson GRos. 88 (1896). särsk.: bestrålas av ljus o. d. I strömmar af ditt (dvs. solens) ljus sig verldar löga. Kullberg Portf. 248 (1850). (Kolosseums) ödemurar, då de nu löga i månljus och silfverdimmor, synas två sig rena från blodspår. Rydberg RomD 151 (1877). Rönnberg Bredbolstad 110 (1907; intr.).
-STÄLLE. (lög- 1741 osv. löge- 1798) badplats; äv.: plats där man badar hästar; jfr löga, v. 1 a α. Serenius (1741). Möller (1790; om ställe där man badar hästar). Blanche Band. 335 (1848). Östergren (1932). —
-TRÅG. (lög- 1644—1884. löge- 1652—1746. lögen- 1795—1798)
1) (†) badkar; badbalja. BoupptSthm 15/2 1644 (bet. oviss). Rudbeck Atl. 4: 189 (1702). Möller (1790, 1807).
-VATTEN. (lög- 1666—1888. löge- 1749—c. 1880) badvatten. BtFinlH 2: 271 (1666). Sundblad GBruk 150 (1888). särsk. i det ordspråksartade uttr. kasta l. slå ut barnet med lögvattnet, ”kasta ut barnet med badvattnet” (se under bad-vatten). Rönigk Fresenius 120 (1753). Krook VäckelserörÖsterb. 1: 203 (i handl. fr. 1837). Man bör ej kasta ut barnet med lögevattnet. Granlund Ordspr. (c. 1880).
B (†): LÖGE-BALJA. (löge- 1538—c. 1580. lögo- 1538—1640) badbalja. VarRerV 30 (1538). Linc. K 4 b (1640). —
-DAG. dag då man badar. Enligt gammalt bruk var Christi himmelsfärdsdag första Löjedagen. Ödmann Hågk. 81 (c. 1805; uppl. 1918). —
-PLATS, se A. —
-PÄNNING. om pänning som förr lades i barnets badvatten för att barnet i framtiden skulle få godt om pänningar. 2LUÅ I. 15: nr 1, s. 206 (c. 1790; fr. Skåne). SvKulturb. 11—12: 80 (1932; fr. Småland). —
-STÄLLE, -TRÅG, se A. —
-VATTEN, se A.
C (†): LÖGEN-TRÅG, se A.
E (†): LÖGO-BALJA, -VAD, se B.
Spalt L 1817 band 16, 1942