| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
LÖSAKTIG lø3s~ak2tig, adj. -are. adv. -T.
1) (†) tämligen lös l. lucker; icke fast l. kompakt; jfr LÖS 23. Serenius EngÅkerm. 119 (1727). — särsk.: tämligen lös o. därför föga hållbar, skör. (De avgudiska krukmakarna) weta .. at the synda, tå the sådana löösactigh ting och belete aff iordisk treck göra. SalWijsh. 15: 13 (öv. 1536; Apokr. 1921: sköra kärl).
2) (numera bl. tillf.) om ngt mer l. mindre abstr. (jfr 3, 4): som brister i sammanhang l. fasthet l. stadga, obestämd, konturlös, vag; jfr 3, ävensom LÖS 28. En otyglad, nästan lösaktig fantasi. Valerius 2: 199 (1848). Detta lösaktiga bildspråk. Cassel TeorSocEkon. 16 (1934).
3) (†) om ngt mer l. mindre abstr. (jfr 2, 4): som icke har säker l. solid grund, ostadig, osäker, opålitlig, ovederhäftig; som icke är gjord l. icke bedrives o. d. med grundlighet l. allvar; icke hållbar, flyktig; haltlös, värdelös, tom, fåfänglig; falsk; ss. adv. äv.: lättvindigt, lättsinnigt; utan bestämd avgränsning från 2; jfr LÖS 30. Then ey lust haffuer til lösachtigha läro. Psalt. 24: 4 (Bib. 1541). (Ärelösa) menniskor, som .. lösaktigt umgå med sin egen och med andras ära. AdP 1789, s. 49. En lösaktig opinion. Wingård Minn. 5: 42 (1847). Wieselgren Samt. 210 (1880). — särsk.
a) om tal o. d.: lös (se d. o. 30 a). Tegel G1 1: 293 (i handl. fr. 1531). UrkFinlÖ I. 2: 29 (1597).
4) (†) om person l. ngns väsen l. karaktär l. tänkesätt l. moral l. levnadssätt o. d.: som brister i fasthet l. stadga l. vederhäftighet o. d.; som saknar klara, bestämda principer; opålitlig, trolös, falsk; som saknar fast grund, som brister i kunskaper i l. kännedom om ngt; lättsinnig, tygellös; äv. allmännare, närmande sig bet.: dålig, usel; jfr LÖS 31, 32. G1R 1: 278 (1524). (Paulus) talar om sådana stycker, ibland hwilka är mykit som är swårt tillförstå, ther the olärde och löszactughe förwerra. 2Petr. 3: 16 (NT 1526; Bib. 1917: obefästa människor). Thet wart föregiffuit at hans (dvs. hertig Magnus’) brodher (dvs. konung Valdemar) war för sitt löszachtiga liffuerne och ostadughet skuld, icke skickeligen til, at bliffua i regementet. OPetri Kr. 89 (c. 1540). En slijck oachtet, obetrodh, och lösachtig skalck och förrädere som then Niels Dacke war. G1R 17: 284 (1545). (Breven motsäga den uppfattningen) att Döbelns tänkesätt i afseende på religionen skulle varit något lösaktigt. 2SAH 60: 198 (1883).
5) lättsinnig (i sexuellt avseende), lättfärdig; som för ett otuktigt leverne, sedeslös; särsk. om kvinna; äv. i utvidgad anv., om handling l. levnadssätt o. d.; jfr LÖS 9 slutet, 33. LPetri Kr. 42 (1559). Een lösachtig qwinna. Lagförsl. 312 (c. 1606). De i städer och på landsbygden inqvarterade militärer förde oftast en lösaktig lefnad. Cavallin Herdam. 1: 134 (1854). SvD(A) 1935, nr 280, s. 7. — särsk. (†) om klädedräkt, diktalster, skämt o. d.: frivol, oanständig. ConsAcAboP 1: 476 (1651). Lättsint brytande (mot sjätte budet) medh lööszachtig Klädedrächt. Emporagrius Cat. E 8 b (1669). Lösaktigt skämt. PH 6: 3896 (1756). Palmstedt Res. 77 (1779).
LÖSAKTIGHET, r. l. f. [jfr d. løsagtighed, nor. løsaktighet]
1) (†) till 1, 4: bristande fasthet, slapphet, hållningslöshet, principlöshet; jfr 2. (Syndaren) hafver .. missbrukat tin (dvs. Guds) nåd och långmodighet, dragandes henne til lösachtighet. Münchenberg Scriver Får. 171 (1725).
2) (†) till 2, 4: bristande grundlighet l. allvar; ovederhäftighet, opålitlighet, ostadighet, flyktighet o. d.; ofta svårt att skilja från 1. G1R 25: 7 (1555). 2SAH 40: 566 (1865).
3) (†) till 3, 4: lättsinne (i allmännare mening; jfr 4), tygellöshet; lättsinnigt l. tygellöst leverne; äv. konkretare: lättsinnig handling o. d. G1R 11: 223 (1537). Så bedrifs och mygin lösactughet både medt svår dryck, hor, mord och annet ondt. RA I. 1: 282 (1540). KyrkohÅ 1904, s. 208 (1735; konkretare).
4) till 5: lättsinne (i sexuellt avseende), lättfärdighet, sedeslöshet, otukt; lättfärdigt l. otuktigt leverne, skörlevnad. 1Petr. 4: 3 (NT 1526). Nunnan .. / Säyer, Giffta sigh är löszachtigheet. Chronander Bel. B 2 b (1649). Till synd mot sjette budet räknas .. all lösaktighet och lättfärdighet könen emellan. Fehr Und. 111 (1894).
Spalt L 1943 band 16, 1942