Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÖVJA, sbst.2, f.
Ordformer
(löffia)
Etymologi
[jfr sv. dial. levjer, pl., läkemedel; svag sidoform (väl närmast verbalsbst. till LÖVJA, v.) till sv. dial. lyv, motsv. fnor. o. isl. lyf (se LEV, sbst.2)]
(†) magiskt medel, läkemedel. Tå iagh aff Prästenom then löffia (dvs. tre vigda oblater) bekom, så bleff thet strax bättre medh mitt Boohaagh (dvs. boskap). UppsDP 26/1 1596.

 

Spalt L 1970 band 16, 1942

Webbansvarig