Publicerad 1942   Lämna synpunkter
LÖVJAN l. LEVJAN, n. (Schultze Ordb. 2807 (c. 1755)).
Ordformer
(lef(f)- 1526—c. 1755. löf- 1586—c. 1755)
Etymologi
[vbalsbst. till LÖVJA, v., resp. LEVJA]
(†) signelse; besvärjelse; trolldom; särsk. i uttr. bedriva lövjan, bedriva trolldom. OPetri MenFall G 3 a (1526). Groffwa och wederstyggeligha Synder, Leffian och Widhskepelse. L. Paulinus Gothus Pest. 26 b (1623). Schultze Ordb. 2807 (c. 1755).

 

Spalt L 1970 band 16, 1942

Webbansvarig