| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MACKELMANG mak1elmaŋ4 l. MACKLEMANG mak1le-, n.; best. -et; pl. =.
(i vissa trakter, starkt vard.) bråk, krångel, trassel, mankemang. Det blir bara mackelmang till sistone. Östergren (1932).
Spalt M 6 band 16, 1942