Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MAGISTRERA maj1istre4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (magistre´ra Weste; majistrèra Dalin), v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. magistrere, t. magistrieren; efter mlat. magistrari, avledn. av magister (se MAGISTER). — Jfr MAGISTERA (under MAGISTER avledn.)]
1) (förr) bli magister (se d. o. 1), ta magistergraden (se MAGISTER-GRAD 1). KlädkamRSthm 1619 A, s. 68 a. At .. någre (studenter) som tänkte straxt blifva präster, nu beslutit magistrera. Porthan BrSamt. 1: 117 (1785). Mellin Nov. 1: 304 (1846, 1865; om förh. på 1500-talet). KyrkohÅ 1919, s. 105 (om förh. 1602).
2) (†) promovera (ngn) till magister (se d. o. 1). Schroderus Os. III. 2: 195 (1635). Den i Greifswald magistrerade informatorn. BL 19: 161 (1852; om förh. i slutet av 1700-talet).

 

Spalt M 46 band 16, 1942

Webbansvarig