Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MAGNOLIA maŋnω4lia l. -å4-, äv. 0302, r. l. f.; best. -an; pl. -or, äv. -er (i ä. tid äv. att hänföra till sg. magnolie; Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 267 (1857), Ramsay Barnaår 6: 61 (1905)); förr äv. MAGNOLIE, r. l. f.; best. -en (Synnerberg (1815)); pl. -er (jfr ovan).
Ordformer
(-ia 1853 osv. -ie 1815)
Etymologi
[jfr t. magnolie, eng. magnolia, fr. magnolia, magnolier; till namnet på den fr. botanisten P. Magnol († 1715)]
bot. (träd l. buske av det subtropiska) växtsläktet Magnolia Lin.; särsk. om vissa storblommiga arter, odlade ss. prydnadsväxter. Synnerberg (1815). Sernander SthmNat. 56 (1926).
Ssgr: A: MAGNOLIA-ART. bot. —
-BLAD. (magnolia 1900 osv. magnolie- 1900 osv.) —
-BLOMMA, r. l. f. (magnolia- 1871 osv. magnolie- 1898 osv.)—
-FAMILJ(EN). bot. växtfamiljen Magnoliaceæ DC (till vilken bl. a. magnoliorna höra). Fries Växtr. 166 (1884). —
-METALL. [efter eng. magnolia metal; benämningen kan ha åsyftat fabriksmärkets likhet med en magnoliablomma] tekn. benämning på en huvudsakligen av bly o. antimon sammansatt lagermetall med ringa friktion. JernkA 1900, Bih. s. 186. Kjellin (1927). —
-TRÄD. (magnolia- 1871 osv. magnolie- 1898 osv.) AHB 54: 11 (1871).
B: MAGNOLIE-BLAD, -BLOMMA, -TRÄD, se A.

 

Spalt M 55 band 16, 1942

Webbansvarig