Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MAKARONER mak1arω4ner, sbst. pl.; äv. MAKARONI -ω4ni, sbst. pl.; äv. (ss. ämnesnamn) MAKARONI -ω4ni, r.; best. -n; stundom (ss. ämnesnamn) MAKARON -ω4n, sbst.1, r.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =.
i pl., koll. l. (stundom äv. i sg.) ss. ämnesnamn: ett slags födoämne, vanl. beredt av fint vetemjöl i form av smala rör, trådar (vermiceller), band (nudlar), stjärnor o. d. HovförtärSthm 1658, Verif. 3. At stufva Macaroni. Warg 477 (1755). Rönnholm EkonGeogr. 199 (1907).
B (†): MAKARONE-GRYN, se C.
-GRYN. (makaron- 1720—1902. makarone- 1788. makaroni- 1815—1904) (förr) vanl. i pl., koll.: ett slags makaroner i grynform. HovförtärSthm 1720 B, s. 989. Lundin SthmMinn. 1: 14 (1904; om ä. förh.). —
-LÅDA, r. l. f. (makaron- 1896—1899. makaroni- 1896 osv.) kok. maträtt bestående av makaroner tillredda i låda (se låda, sbst.1 2 f); äv. (i sht i Finl.) om makaronipudding. Hallstén o. Lilius (1896). Ekberg Hvad äta? 245 (1899). —
-OMELETT. (makaron- 1891—1923. makaroni- 1884 osv.) kok. omelett med (stuvade) makaroner. Langlet Husm. 428 (1884). —
-PUDDING. (makaron- 1834 osv. makaroni- 1879 osv.) kok. pudding med kokta makaroner m. m. Stenhammar Riksd. 1: 50 (1834).
Spalt M 87 band 16, 1942