Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MALKONTENT mal1kontän4t, äv. MALKONTANT mal1kontan4t l. -taŋ4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet -con-. mal- 1680—1913. male- 1615—1710. -tang 1889—1911. -tangt 1913. -tant 1694—1912. -tent 1615—1913)
Etymologi
[jfr t. malkontenten, pl., eng. malcontent; av fr. malcontent; substantivering av MALKONTENT, adj.]
(numera föga br.) missnöjd l. missbelåten person; särsk. hist. om medlem av vissa äldre oppositionella partier. Petreius Beskr. 4: 14 (1615). (Den 30 juni) wardt ibland Ministrerna kunnogt, malecontenterna uti Ungarn begiära arfprintzen af Muscov till sin konungh. KKD 5: 121 (1710). (Romanen) afsåg att gifva en satirisk skildring af litterära och politiska förhållanden sådana de tedde sig för en boren malkontent. (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 354 (1913). —

 

Spalt M 129 band 16, 1942

Webbansvarig