| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MALÖRT ma3l~œr2t, r. l. f.; best. -en.
1) växten Artemisia absinthium Lin., använd inom medicinen o. (i sht förr) ss. medel mot mal; äv. om drogen, bestående av växtens blad o. blommande grenspetsar (med starkt bitter smak); äv. i uttr. äkta l. allmän (förr äv. gemen) malört; jfr BINKA 1; jfr 2. Bitter såsom malyrt. SalOrdspr. 5: 4 (öv. 1536); jfr 2. VarRerV 57 (1538). Gemen Malört. Bromelius Chl. 1 (1694). Rätta dagen för insamlandet av malört .. var .. Bartolomeus den 24 augusti. SvKulturb. 7—8: 293 (1931). jfr: Een stoor stierna föll nedher vthaff himmelen .., och stiernones nampn kallas Målyrt. Upp. 8: 11 (NT 1526). — särsk. (i sht bot.) i utvidgad anv., om vissa andra närstående arter av släktet Artemisia Lin.; äv. i uttr. romersk, förr äv. römisk malört, Artemisia pontica Lin.; förr äv. i uttr. trälik malört, Artemisia arborescens Lin. Römisk Malörtt. Franckenius Spec. A 2 a (1638). Trälijk Malört. Rudbeck HortBot. 2 (1685). jfr BÄRG-, KLIPP-, KRYDD-, STEN-, STRAND-MALÖRT m. fl.
2) (numera bl. mera tillf.) dekokt på l. extrakt l. destillat av malört; malörtsdroppar; malörtsdryck; stundom svårt att skilja från 1. Upp. 8: 11 (NT 1526). Han haffuer .. giffuit migh malört dricka. Klag. 3: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: malört att dricka). Malört sterker Magan. Månsson Ört. 71 (1628); jfr 1.
3) (i vitter stil) mer l. mindre bildl., med tanke på malörtens o. malörtsdryckens beska, bittra smak, för att beteckna ngt som är bittert l. oangenämt l. smärtsamt o. d. Iagh skal spijsa thetta folcket medh malört, och giffua them galla dricka. Jer. 9: 15 (Bib. 1541). (Falks) ha också en slägtinge .., som är lite halfgalen, tror jag; .. nog växer malört i det hemmet. Bremer Hertha 35 (1856). — särsk.
a) (numera bl. i bibliskt spr.) i uttr. förvandla ngt till, förr äv. (för)vända ngt i malört o. d. J som förwenden retten vthi malört. Am. 5: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: förvandlen rätten till malört). Så blef den Kiärlek de i Liufste Sämja plägde / Så snart i Malört wänd. Brobergen 242 (1708).
b) med tanke på (malört i) malörtsdryck; särsk. i sådana uttr. som blanda l. gjuta l. drypa l. hälla (en droppe) malört i (glädje)bägaren, det har kommit malört i (glädje)-bägaren. Lifvets bägare är djup, och det finnes annat än malört på dess botten. Frey 1850, s. 553. (Lars) Skyttes glädje öfver Kristinas omvändelse .. måtte ha varit blandad med rätt mycken malört. VL 1896, nr 16, s. 3. Att tömma den timliga besvikenhetens beska malört. Lindqvist Dagsl. 3: 34 (1904). SvD(A) 1933, nr 217, s. 3.
-TINKTUR, -VATTEN, -VIN, -ÖL, se D.
B (†): MALÖRTA-BRÄNNVIN, -FRÖ, -KALK, -KVIST, -LAG, -OLJA, -VATTEN, -VIN, -ÖL, se D.
C (†): MALÖRTE-LAG, -OLJA, -SAFT, -SALT, -SIRAP, -VATTEN, -VIN, -ÖL, se D.
D: (1) MALÖRTS-ASKA, r. l. f. (malört- 1698. malörts- 1623 osv.) aska av malört, förr med medicinell anv. L. Paulinus Gothus Pest. 84 a (1623). —
-BESK, adj. (malört-) (i sht i vitter stil, mera tillf.) besk som malört; vanl. bildl. Bergius Småsak. 7: 36 (1757; bildl.). —
-BITTER, r. l. m. (malört-) farm. (sprit)extrakt av malört. Berzelius ÅrsbVetA 1844, s. 397. UB 5: 198 (1874). —
-BITTER, adj. (malört- 1680. malörts- 1843 osv.) (i sht i vitter stil, mera tillf.) bitter som malört; vanl. bildl. FoU 20: 396 (1680; bildl.). —
(1) -BLAD. (malört- 1755. malörts- 1853 osv.) [fsv. malyrta bladh] äv. om drogen. Warg 658 (1755). —
-BRÄNNVIN. (malört- 1755—1764. malörta- 1590—c. 1645. malörts- 1737 osv.) brännvin med tillsats av malört (som under ngn tid fått stå o. dra). VinkällRSthm 1590. VaruhbTulltaxa 1: 91 (1931). —
(2) -BÄGARE. (i vitter stil) bägare med malörtsdryck; vanl. bildl., med anslutning till malört 3: ”bitter kalk” o. d. Lundberg Paulson Erasmus Föret. 5 a (1728). Malörts-bägaren, som verlden tig föresätter, synes tig för dryg at vtsupa. Scherping Cober 1: 137 (1734). —
-DRICKA, n. (malört- 1734—1757. malörts- 1760 osv.) (förr) dricka med tillsats av malört. Serenius (1734; under purl). Darelli Sockenapot. 73 (1760). —
-DROPPE. (malört- 1891. malörts- 1737 osv.)
1) farm. i pl., till 1, 2: spritextrakt av malört (ofta med tillsats av andra drogextrakt), med medicinell anv. (särsk. ss. ”magstärkande” medel). Hiorter Alm. 1737, s. 29. Gentz Lindgren 98 (1929).
-DRYCK, förr äv. -DRICK. (i sht i vitter stil) dryck som utgöres av malörtsextrakt l. malörtsdekokt l. beredning vari dylik(t) ingår; vanl. bildl., med anslutning till malört 3. Fånge 19 (c. 1710; bildl.). Den bittra malörtsdryck, som man kallar lifvet. Bremer Hertha 333 (1856). —
(1) -FRÖ, n. (malört- 1698—1736. malörta- 1642—1675. malörts- 1727 osv.) [fsv. malyrta frö] frö av malört, förr med medicinell anv. Månsson Åderlåt. 108 (1642). —
(2) -KALK. (malörta- 1582. malörts- 1715 osv.) = -bägare; numera bl. (i vitter stil, tillf.) i bildl. anv.; jfr kalk, sbst.1 I b β α’. PErici Musæus 3: 114 a (1582). Frese Echo A 2 a (1715). —
(1) -KNOPP. (malört- 1717—1765. malörts- c. 1645— c. 1875) (numera mindre br.) om malörtens knoppliknande blomkorg, med medicinell anv.; äv. (i sg. o. pl.) ss. ämnesnamn. IErici Colerus 1: 343 (c. 1645). Tholander Ordl. (c. 1875). —
-LAG, r. l. m. (malört- 1690—1756. malörta- 1628. malörte- 1690. malörts- 1578) [fsv. malyrta lagher] (†) malörtsdekokt. BOlavi 129 b (1578). PH 6: 4412 (1756). —
-OLJA, r. l. f. (malört- 1680—1891. malörta- 1642. malörte- c. 1645. malörts- 1675 osv.) farm. flyktig olja erhållen gm destillation av malört, med medicinell anv. Månsson Åderlåt. 121 (1642). Lindgren Läkem. (1902). —
-SAFT. (malört- 1675—c. 1755. malörte- c. 1645. malörts- 1737 osv.) saft (förr äv. extrakt) av malört, med medicinell anv. IErici Colerus 1: 55 (c. 1645). —
(1) -SALT, n. (malört- 1698—1872. malörte- 1672. malörts- 1589 osv.) (förr) farm. läkemedel beredt av malörtsaska. Berchelt PestOrs. F 5 a (1589). Linderholm 1: 17 (1802). —
-SIRAP l. -SIRUP. (malört- 1698—1739. malörte- c. 1645) (förr) farm. sirap beredd på malört. IErici Colerus 1: 233 (c. 1645). ApotT 1739, s. 79. —
-SMAK. (malört- 1834—1918. malörts- 1900 osv.) om den beska smaken av malört; äv. bildl. Berzelius ÅrsbVetA 1834, s. 326. Ek Gräns. 325 (1918; bildl.). —
-VATTEN. (malört- 1578—1757. malörta- 1628—c. 1645. malörte- 1613—1672. malörts- 1698 osv.) [fsv. malyrta vatn] (i sht förr) farm. vattendestillat av malört, med medicinell anv. BOlavi 21 a (1578). —
-VIN. (malört- 1638—1922. malörta- 1590—c. 1645. malörte- c. 1580—1659. malörts- 1623 osv.) (i fråga om ä. förh.) vin med tillsats av malört (som under ngn tid fått stå o. dra), vermut; i senare tid särsk. om vin beredt av scherry o. malört, användt ss. läkemedel. VocLib. avd. 29 (c. 1580). SFS 1922, s. 504. —
-ÖL. (malört- 1727. malörta- c. 1645. malörte- 1687. malörts- 1589 osv.) (förr) öl med tillsats av malört (som under ngn tid fått stå o. dra), med medicinell anv. Berchelt PestOrs. D 1 b (1589). Haartman Sjukd. 365 (1765).
Spalt M 153 band 16, 1942