Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MAMMUT mam4ut, äv. mam3ut2 (mámmutt Dalin), m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en ((†) = (Stiernstolpe Ballenstedt 1: 31 (1819))); pl. -ar (SAOL (1900) osv.), äv. -er (Dalin (1853), Auerbach (1911)) ((†) -s Stiernstolpe Ballenstedt 1: 172 (1819), SvLitTidn. 1821, sp. 533). Anm. Ordet förekommer tidigast i den ry. formen mammont. En Tand-Kjäfft utaf Diuret mammont, eller som man menar Behemoth, kommit ifrån Tobolski i Sibirien. BokvPG 94 (1723). Fürst Stobæus 138 (i handl. fr. c. 1735: Mammont been).
1) den utdöda arten Elephas primigenius Blbch av elefantsläktet. Stiernstolpe Ballenstedt 1: 30 (1819). Backman MännRas. 287 (1935).
2) (föga br.) ss. ämnesnamn, om mammutelfenben. Pipor av snidad mammut, Sibiriens elfenben. Donner Samoj. 159 (1915).
3) (vard. l. skämts.) om ngn som är mycket stor i sin art; äv. bildl.; äv., i ssgr, om föremål av uppseendeväckande storlek. Mammuth bland våra jurister, / professor Pandektenstrand. Fröding Eftersk. 1: 98 (c. 1890, 1910). Jösses .. En sån mammut! Hellström Storm 334 (1935; om en kvinna).
(jfr 1) -DJUR. (mammut- 1808 osv. mammuts- 1819—1923) = mammut 1. EconA 1808, april s. 122. Atterbom i PoetK 1821, 1: 169. —
(1) -SKELETT. —
(1) -TAND. i sht om betarna; äv. ss. ämnesnamn: mammutelfenben. Åstrand (1855). Quennerstedt C12 2: 207 (1916). —
(1) -TID(EN). geol. o. arkeol. äldre benämning på det skede av kvartärperioden under vilket mammuten var talrikt förekommande. Montelius SvFornt. 37 (1874). —
(3) -TRÄD(ET). (mammut- 1874 osv. mammuts- 1884—1923) bot. barrträdet Sequoia gigantea Torr., som är känt för sina kolossala dimensioner. HbTrädg. 5: 112 (1874). —
(3) -UTREDNING~020. (mera tillf.) om kommittéutredning av påfallande stora dimensioner. SvD(A) 1935, nr 225, s. 4.
B (mindre br.): MAMMUTS-BEN, -BETE, -DJUR, -TRÄD, se A.
Spalt M 160 band 16, 1942