Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MANDANT mandan4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. mandant; av lat. mandans (gen. -antis), p. pr. av mandare (se MANDERA)]
(i fackspr.) person som ger en annan uppdrag att vidtaga ngn åtgärd för hans räkning, uppdragsgivare; jfr MANDAT, sbst.2 2. Andersson (1845, 1857). Schrevelius CivR 2: 585 (1847). Kallenberg CivPr. 636 (1922). — särsk. om utställare av en anvisning; jfr MANDAT, sbst.2 2 c. Fliesberg Handel. 57 (1891).

 

Spalt M 211 band 16, 1942

Webbansvarig