Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MANDOLIN man1dωli4n l. -do- l. -då-, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. mandoline av fr. mandoline, av it. mandolino, diminutiv av mandola, ett slags stor mandolin]
musikinstrument, vanl. med åtta parvis i enklang stämda strängar, som till formen liknar lutan o. som spelas medelst knäppningar med plektrum. JGOxenstierna Dagb. 64 (1769). Blåsen fleut — knäpp mandolin! Bellman (BellmS) 5: 8 (1779). Mandolin .. Har fem kor-strängar och spelas med en fjäder. Envallsson (1802). En mandolin klirrar från närmaste tak. Mörner NärFjärr. 184 (1901).
Ssgr: MANDOLIN-SPEL. —
-SPELARE. Bremer GVerld. 2: 215 (1860). —
-SPELERSKA. —
-STRÄNG, r. l. m. UB 6: 554 (1874).
Avledn.: MANDOLINIST, m.||ig. (tillf.) mandolinspelare l. -spelerska. Dagen 1901, nr 72, s. 2.

 

Spalt M 221 band 16, 1942

Webbansvarig