Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MANILJ manil4j, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-elle 1658, 1668 (i bet. 2). -ilj 1795 osv. -ilje 1807—1847. -iljen, sg. best. c. 1775 osv. -ille 1701 (: Manillen, sg. best.), 1817—1916. -illien, sg. best. 1739)
Etymologi
[jfr d. manille, nor. manilje, t. o. eng. manille; av fr. manille, ur span. malilla (eg. i uttr. carta malilla), ett något sämre kort, till lat. malus, dålig]
(förr) spelt.
1) benämning på vissa kort.
a) om den näst högsta trumfen i lomber; jfr BASTA, sbst.1, SPADILJ. Stenbock Glädiesp. B 1 b (1701). Mont-Louis FrSpr. 157 (1739). Jag har köpt maniljen. Bellman 5: 306 (c. 1775). Hagdahl Fråga 30 (1883).
b) visst kort i kadrilj (se d. o. 5). Basta, Ponto och Manillen / Duga i Entrée ej stort. ReglKortsp. 1: 14 (1809).
c) förnämsta kortet i kortspelet manilj (se 2). Förnämsta kortet (i manilj) är ruter nia, som kallas manille, och gäller för hvad kort man behagar. HbiblSällsk. 1: 273 (1839).
2) [jfr ANF 17: 319 (1901)] ett kortspel som liknar komet (se d. o. 3). Stiernhielm Herc. 153 (1658, 1668; uppl. 1648: monelle). HbiblSällsk. 1: 272 (1839).

 

Spalt M 247 band 16, 1942

Webbansvarig