Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MANIPEL manip4el, sbst.2, r. l. m.; best. -n; pl. -plar (2VittAH 17: 381 (1839, 1846), Almquist), äv. -pler (Dalin (1853), Sjögren HLb. 1: 134 (1875)); förr äv. MANIPULUS, r. l. m.; pl. -puler (KrigVAH, 2VittAH 17: 4 (1839, 1846)) l. -puli (Norrmann Eschenbg 2: 281 (1818)).
Ordformer
(-el 1818 osv. -ulus 1805 (: Manipuler, pl.), 1845—1904)
Etymologi
[jfr t. manipel, eng. maniple, ävensom fr. manipule; av lat. manipulus, underavdelning inom en legion; eg. samma ord som MANIPEL, sbst.1]
(i fråga om fornromerska förh.) underavdelning inom en legion (se d. o. 1). KrigVAH 1805, s. 77. Almquist VärldH II. 1: 472 (1931).
Ssg: MANIPEL-UPPSTÄLLNING~020. särsk. konkret. Tingsten AnvTakt. Bih. 3 (1887).

 

Spalt M 249 band 16, 1942

Webbansvarig