MAR- l. MARD- l. MÅRD-.
Ordformer
(mar- 1697 (: margången). mard- 1553 (: Mardätin). mård- 1553 (: Mårdätin))
Etymologi
[fsv. mar, maar, m., mal; jfr nor. dial. maar, maare; möjl. till en germ. rot mer-, pulverisera; jfr isl. merja, krossa]
Ssgr (†): MAR-GÅNGEN, p. adj. om skinn: vari det gått mal, skadad av mal, maläten. VRP 1697, s. 313. —
Spalt M 290 band 16, 1942
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se