Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MARA, sbst.3, n.; best. -t.
Etymologi
[av hebr. mara, bitterhet, bedrövelse; jfr 2Mos. 15: 23, Rut 1: 20]
(†) ”bitter dryck”, sorgekalk. Frese VerldslD 121 (1726). När alt ditt Mara så til glädie-vin förvandlas. Kolmodin QvSp. 2: 154 (1750).

 

Spalt M 294 band 16, 1942

Webbansvarig