Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MARCHANDERA, v. -ade.
Ordformer
(march- 1684—1904. marsch- 1761)
Etymologi
[av fr. marchander, avledn. av marchand, köpman, samhörigt med lat. mercatus (jfr MARKNAD). — Jfr MARCHANDISK]
(†) handla, bedriva handel (med ngt); köpslå; äv.: pruta. LMil. 1: 397 (1684). Om denna habit marchanderade vi från 23 till 17 dukater. Tersmeden Mem. 2: 147 (1735). Bancobetjeningen hade en lång tid marchanderat med hela rdlrstycken. HH XXV. 2: 105 (1810). Ekbohrn (1868, 1904).

 

Spalt M 296 band 16, 1942

Webbansvarig