Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MARK mar4k, sbst.5, r. l. m. l. f.; best. -en.
Etymologi
[sannol. vbalsbst. till MARKERA 3 c, 5; jfr MARK, sbst.2]
spelt.
1) (numera mindre br.) i kortspel: antydan (gm visst utspel) om vilken färg man önskar utspelad, markering av styrka l. svaghet. Sundén (1887). jfr STYRKE-MARK.
2) i ssgn MARK-BRÄDE.
Ssg: (2) MARK-BRÄDE. (†) markerbräde. HbiblSällsk. 1: 206 (1838). Därs. 2: 148 (1839).

 

Spalt M 327 band 16, 1942

Webbansvarig