Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MARTYRIUM marty4rium l. 0302, n.; best. -iet; pl. -ier.
Ordformer
(-tir- 1560. -tyr- 1527 osv.)
Etymologi
[jfr t. martyrium; av kyrkolat. martyrium, av gr. μαρτύριον, eg.: vittnesbörd, till gr. μάρτυρ (se MARTYR, sbst.2)]
1) en martyrs (se MARTYR, sbst.2 1) lidande o. död. PPGothus Und. K 8 b (1590). Palma HimApot. Dedik. 3 b (1610). Fehrman OrientK 37 (1920). — särsk.
a) konkret, om konstvärk som föreställer ett martyrium. Upmark Lübke 742 (1872).
b) bildl.: lidande, plåga; jfr MARTYR, sbst.2 2. Hennes äktenskap var ett enda långt martyrium. Sigfridi G 3 a (1619). Det jordiska martyriets smärta. Österling Männ. 170 (1910). särsk. (†) om plåga som ngn åsamkar en annan. Vij (vilja) tig (Erik) .. förmanet haffve .., att thu villtt afstå med sådane martirium, som tu och flere osz såsom tin fatige gamble fader med belader och plåger. G1R 29: 463 (1560).
2) (numera knappast br.) martyrs grav; äv.: kyrka l. byggnad över en martyrs grav l. till hans minne, martyriekyrka. OPetri PEliæ h 2 a (1527). Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 254 (1834). Ett martyrium med bostäder för munkar. Rydberg KultFörel. 3: 97 (1886).
Ssgr (i fackspr.): (jfr 2) MARTYRIE-KYRKA.
(1) -SKILDRING. Roosval FornkristK 45 (1933).

 

Spalt M 380 band 17, 1943

Webbansvarig