| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MASSIV masi4v, adj. -are. adv. = (†, PH 9: 19 (1768)), -T. Anm. Ordet var tidigast oböjligt. Stiernman 3: 138 (1663). BoupptSthm 25/4 1672.
1) som utgör l. utgöres av en kompakt massa (se MASSA, sbst.2 1); som icke har några håligheter o. d.; fast (alltigenom), tät, solid. HC11H 11: 128 (1697). Ett tjockt och massivt lager, hufvudsakligen bestående af sammangyttrade Encrinit- och Corallfragmenter, med kalk förenade. Hisinger Ant. 5: 145 (1831). Den nyare järntekniken (använder) vid många tillfällen rör i stället för massiva järnstänger. 2UB 9: 337 (1905). (En) tjock, massiv guldbrosch. Bergman Mark. 118 (1919).
2) som alltigenom består av samma ämne; särsk.
a) om guld l. silver: lödig (se LÖDIG, adj.1 1), ren, gedigen. KlädkamRSthm 1651—52 Fransk., s. 222. Knappar måge brukas af massiv Guld och Silfwer. Schmedeman Just. 387 (1664). Schauman o. Christierson Gide 103 (1897).
b) om byggnad o. d.: fast o. solitt murad, grundmurad. The som Burskap winna (i Landskrona), (skola) Staden medh Byggningar af faste massif Steenhuus imedlertijdh bepryda. Stiernman Com. 3: 138 (1663). Redan tidigt (på 300-talet) började altaren med massiv murad stenfot komma i bruk. NF 19: 196 (1895).
3) som utgör l. utgöres av en större massa (se MASSA, sbst.2 3) av ngt; särsk. konst.: som värkar gm sin (stora) massa. Desse spånor eller ciceller-strek (som tagas av silver för kontrollering) böra ej vara alt för tunna, utan något massive. PH 7: 4960 (1760). En betoning af det .. massiva. Hahr ArkitH 213 (1902). I norr tronade det massiva Middagsfjället. PåSkid. 1928, s. 120. — särsk.
a) om människa l. djur: som har fyllig l. kraftig (ofta undersätsig) kroppsbyggnad; stor o. tjock; äv. om kroppsdel: mycket tjock l. fyllig. Swedberg Schibb. 283 (1716; bet. oviss). KKD 3: 91 (c. 1740). Finska hästarne äro .. mäst medelmåttigt stora, men massiva. BtVLand 4: 55 (1754). Massiva prostar, som ej togo klent / Med tionde. CVAStrandberg 5: 340 (1865). De massiva, bara armarna. Hedberg Rymm. 31 (1930).
b) mus. om ljud, klang, musikvärk o. d.: som bildas av l. utmärker sig gm stor ljudmassa resp. (allt för) rik instrumentering o. d. Den massiva orgelklangen. Wegelius MusH 110 (1891). Kanske är instrumenteringen .. litet för massiv för det enkla och skärt poetiska ämnet. GHT 1897, nr 266, s. 2.
c) stabil o. bastant, stadig. Ej heller (voro) låsarne så starka och massive som nödigt syntes. VDAkt. 1790, nr 524. Skåp, bord, stolar, sängar, allt var massivt och bastant. CFDahlgren 5: 5 (1832).
4) bildl. av 1 l. 3 i fråga om abstrakta förh.
a) i fråga om ngns sätt att tänka l. känna, att uttrycka sig o. dyl. l. om litterärt aktstycke o. d.: som är mycket innehållsrik, som har bredd o. fyllighet, voluminös; äv.: pregnant. Bark Bref 1: 9 (1702; bet. oviss). Gen. Stjerneld gaf in ett massivt och eftertänkeligit votum emot Secrete Utskottets Extr. Protocolli. HSH 3: 284 (1765). Så massive voro altid de tankar .. (Bombastus) skulle framföda, at de .. gjorde hela hans människa stinn och uppblåst. Bergeström IndBref 127 (1770). Det massiva i Taciti uttryckssätt. SvLittFT 1834, sp. 832. Hallström Skepn. 136 (1910). särsk. (†) om skämt o. d.: plump; klumpig, grov. Polyfem III. 52: 1 (1811). En afgjord talent för naif och (kanske stundom förmycket) massif folksqvickhet. Atterbom Minn. 592 (1819).
b) kompakt (se KOMPAKT, adj. slutet); stor o. intensiv. Tystnad, ogenomtränglig, förstenad, massiv. Sturzen-Becker 4: 157 (1862). Genom sitt passiva, men massiva motstånd. GHT 1897, nr 283 B, s. 1. Mönster av massiv, ogenomtränglig, omutlig hederlighet. Bergman Mark. 190 (1919).
c) om uppfattning, tro o. d.: som tar med allt utan åtskillnad; som tar allt bokstavligt. En massiv bokstavstro. SD(L) 1904, nr 350 B, s. 1. Den massiva mirakeltron. SvKyrkH 2: 223 (1941; om medeltida förh.).
2) till 3; särsk. konst. Ryssland (är) genom sin massivitet ojämförligt den mest kontinentala af stormakterna. Kjellén Storm. 2: 140 (1905). Barockens massivitet. Tikkanen Konsth. 260 (1925).
Spalt M 435 band 17, 1943