Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MATMODER ma3t~mω2der, vard. äv. mat3~, l. MATMOR ma3t~mω2r, vard. äv. mat3~, f.; best. -modern, äv. -modren resp. (föga br.) -morn ((†) -moderen Rudbeckius Kyrkiost. 53 (c. 1635)); pl. -mödrar ((†) -möder RARP 2: 189 (1635), SthmStadsord. 1: 53 (1636)).
1) husmoder (se d. o. 1) i förh. till tjänstepersonal o. övriga underlydande; kvinnlig husbonde. OPetri Tb. 21 (1524; uppl. 1929). Ingen leije annars Mans Dräng eller Pijga, vthan han spör theras Maatfader eller Maatmoder til. SthmStadsord. 1: 6 (1646). Matmodern bör vaka öfver sina tjenares nöjen, såväl som öfver deras arbete. Langlet Husm. 21 (1883). — särsk.
a) i ordspr. Dhen som träter medh Maatmodhren, han finner dhet igen i Faatet. Grubb 141 (1665). När Legepijgan blijr Maatmoor, så kryper hon vhr skinnet. Dens. 595. När Pijgan skal lähra Maatmodren, så löper baak fram i Hwszhållet. Dens. 645. Spaszerande Mathmoor, giör elackt Hwszhåld. Dens. 838.
b) om husmoder i förh. till husdjuren, särsk. hund l. katt; äv. allmännare, om kvinnlig ägare (l. vårdare) av sådant djur; jfr MATTE, sbst.3 (Hunden) hviftande på svansen åt sin .. matmor. Wetterbergh Sign. 247 (1843).
2) (numera bl. tillf.) kvinna som förestår hushållet vid en inrättning l. anstalt o. d.; jfr HUSMODER 2. G1R 8: 298 (1533). Matmodheren (vid sjukstugan) skal wara een förståndigh, oberychtat qwinna, een godh husshållerska. Rudbeckius Kyrkiost. 53 (c. 1635).
3) (i vissa trakter, numera föga br.) kokerska, kokfru. För .. (matlagningen) var en särskild .. s. k. kokmor eller matmor anlitad. UpplFmT 29—32: 21 (1898).
Spalt M 498 band 17, 1943