Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MATUTIN mat1uti4n l. -tɯ-, r. l. f.; best. -en; pl. -er; äv. MATUTINA mat1uti3na2 l. mat1u-ti4na, l. -tɯ-, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(-in(e) 1857 osv. -ina 1890—1907)
Etymologi
[jfr t. o. ä. eng. matutine; av mlat. matutina (underförstått hora), morgonmässa, fem. till matutinus, som hör till morgonen, morgon-. — Jfr MATINÉ]
morgongudstjänst; ottesång; ngn gg om midnattsgudstjänst; äv. om den klockringning som föregår en dylik gudstjänst; i sht i fråga om katolska förh. Andersson (1857). Hildebrand Medelt. 3: 744 (1902). Vid nyårsnattens matutin i domkyrkan sker ringning kl. 11.30. UNT 1919, nr 7374, s. 3. 2NF 32: 19 (1921). Hellerström Liturg. 157 (1932).

 

Spalt M 519 band 17, 1943

Webbansvarig